Sverige har länge varit känt för sin starka, gemensamma välfärdsmodell där vi genom skatten tillsammans finansierar viktiga samhällsfunktioner som vård, skola och omsorg. Välfärden är något de flesta ser som självklar och som de förväntar sig ska finnas där när den enskilde behöver den. Men Tidö-regeringens politik hotar den svenska välfärdsmodellen.
När sänkta skatter premieras monteras den grundläggande principen om vår gemensamma välfärd ner, inte genom att välfärden försvinner, utan genom att den flyttas från att vara ett gemensamt ansvar till att bli en individuell kostnad. Denna utveckling hotar att splittra samhället och skapa ökade klyftor.
Regeringen motiverar sina skattesänkningar med argument om att det ska gynna tillväxt och ge folket mer pengar i plånboken. Men vilka är det som verkligen gynnas? Sänkt skatt gynnar främst de med höga inkomster, vilket bereder väg för ett samhälle där de rika blir rikare, samtidigt som stat, kommun och regioner får mindre pengar att finansiera det som ska vara våra gemensamma nyttigheter.
Det är därför taket för högkostnadsskyddet höjs och det är därför regionens politiska ledning valt att höja avgiften för ditt besök på vårdcentralen, hos specialistvården och till och med din ambulansresa. Bara under 2025 har dessa avgifter höjts två gånger, vilket Vänsterpartiet har motsatt sig.
För den som är frisk och har en hög inkomst kan de höjda avgifterna kanske kännas hanterbart. Men för den som är kroniskt sjuk, har en låg inkomst eller de många äldre som ofta kan behöva läkarvård, kan de ökade kostnaderna bli förödande. Vi är på god väg mot en utveckling där vården, som ska vara en rättighet, riskerar att bli en lyxvara.
Motsatsen till Tidö-regeringens politik är ett solidariskt samhälle där vi betalar skatt efter förmåga, för att sedan få vård efter behov. Detta skapar en trygghet för alla, då vi vet att vi kan få hjälp när vi behöver det, oavsett hur tjock vår plånbok är.