Efter att i hundra år försökt ta över fullriggaren Gefleborg lyckades kapten Stendöv till slut
med hjälp av ett gäng pirater att borda skeppet! Stendöv hade börjat bli trött och sliten men
fick hjälp av de yngre styrmännen Plåt och Syrén. Dessutom fanns ju den karriärsugne
mässpojken Fröjd, som alltid ställde upp.
Kapten Stendöv hade som sitt yttersta mål att bli just kapten, men han hade varken förslag
eller idéer om vart han ville styra, därför satte de sig alla ner och smidde planer för hur
skeppet skulle styras och vart de skulle ta vägen. De grymmaste piraterna struntade i vart
färden styrde – de ville bara roffa åt sig sjörövarersättningen och sortera bort vissa av
passagerarna och så snabbt som möjligt kasta dem överbord!
– Några kan vi nog offra, sa Stendöv, bara ni stöder mig. Men vi kallar det för ”trygghet” så
blir passagerarna och de andra lite vilseledda.
– Bra där! sa Fröjd.
– Otroligt fantastiskt märkligt bra, sa skeppshunden Butterick. Plåt och Syrén nickade
instämmande.
Skeppspredikanten Frälsarkrans var fasligt kissnödig men räckte upp handen.
– Jag har förstått att Fröjd och Butterick har lovat ett nytt båthus i hemmahamnen, där i
Varpen, men det finns ju inga pengar till det. Fröjd och Butterick har aldrig haft några pengar
de har bara lovat en massa.
– Nä, men nu tappar jag hakan, sa Fröjd.
– Det ser otroligt märkligt ut när du tappar hakan… det ser otroligt märkligt ut när du tappar
hakan, sa skeppshunden Butterick. Han gillade att upprepa sig.
Frälsarkrans fortsatte.
– Jag vill ta bort lite kojplatser och köpa fler kanoner. Kan inte passagerarna ligga skavfötters,
sa hon leende.
– Om du ska ta bort kojplatser så får vi väl erbjuda några hängmattor uppe på däck, resten
skyller vi på matroserna, sa kapten Stendöv.
Vi vill också bestämma lite, menade Plåt och Syrén.
– Jag vill inte att skeppet ska gå lika långt som förut. Räcker det inte om vi bara kryssar runt
lite på Varpen, sa Syrén.
– Okej, jag har ändå ingen kompass och rodret har jag sålt till en privat båtägare, sa Stendöv.
– Måste vi ha så många segel på båten? Det verkar vara många konstiga tygbitar på båten och
vi saknar ju ändå färdriktning, menade Plåt.
– Om man tar bort några segel måste man väl ro lite mer? Stendöv tänkte högt.
– Jo, men vi kan ju kalla det för att öka individens frihet, det går de säkert på och ro är ju bara
bra för folkhälsan, utbrast Stendöv.
– Bra där! sa Fröjd häpet, djupt imponerad av idérikedomen.
– Otroligt märkligt bra, sa Butterick.
De grymmaste piraterna satt som vanligt knäpptysta eftersom de inte hade en aning om vad de
andra pratade om. Piraterna hade visserligen lovat passagerarna en massa saker innan
övertagandet, men eftersom de varken lyckats plocka ner de lite modernare tavlorna i ruffen
eller införa uniformstvång så nöjde de sig med att förbjuda både sjökort och loggböcker.
Dessutom hade de tvingat det traditionella luciatåget att gå på plankan. Då hade faktiskt
kapten Stendöv slagit dövörat till och tyckte väl att piraterna fick göra som de ville.
Skeppet hade redan inledningsvis tappat styrförmågan. Kapten Stendöv hade mist sin
kompass och rodret hade han sålt billigt till kompisen Stenrik och planen var att sälja en liten
bit i taget av båten innan det var för sent.
Skeppet drev långsamt mot Landafors och hade börjat ta in vatten sedan Butterick bitit loss
dyvikan i tron att det var en mumsig korvbit.
– Äre nån som vill ha en RedBull, frågade Fröjd.
– Får vi pålstek till middag, undrade Butterick.
Som ni förstår ser inte framtiden så ljus för fullriggaren Gefleborg, men i tomteverkstan har
de goda krafterna och tomtenissarna redan börjat snickra på en ny skuta som kan ersätta den
gamla när den krossats i strömmarna, nere i Landafors.
Så håll ut alla ni som vill gå ombord på ett skepp som har både kojplatser, segel, en kapten
med kompass och ett roder som man äger själv.
God fortsättning alla Gävleborgare!