Mina tio år som undersköterska i hemtjänsten var ofta fyllda av arbetsglädje, tills möjligheten att påverka arbetsdagen försvann. Jag vill arbeta med människor. Möten, kontakter, att kunna hjälpa är meningsfullt. Men förutsättningarna förändrades. Möjligheten att göra ett bra jobb blev allt mindre och med tiden obefintlig.
Vad hände? Tidspressen blev ofantlig. Vi fick ett planeringssystem som inte tar hänsyn till att vi arbetar med människor, bara till den tidsbestämda insatsen. Systemet kostade flera miljoner, som det kunde anställts människor för. Jag är övertygad om att planeringen kan göras bättre med papper och penna.
Tiden för medmänsklighet försvann. När man ser samhällets förfall och att det drabbar dem som är i störst behov av hjälp, måste man reagera. Systemfel finns i mängd. Jag skrev förslag till förbättringar. Jag skrev KIA-anmälningar. Ingen respons. Vi hade sju minuters gemensam planeringstid med en grupp där flera var nya och oerfarna och skulle genomföra upp till 40 besök per arbetspass.
Det var med sorg jag slutade, men jag stod inte ut med att inte ha möjlighet att göra ett bra jobb. Nu arbetar jag i en anpassad grundskola, fortfarande med människor. Här är det trygga ramar och tid att möta och hjälpa individen. Där har hemtjänsten mycket att lära.
Åke Andersson
Ledamot i regionfullmäktige
Fotnot: Kia-anmälningar ska göras inom kommuner för att notera olyckor och tillbud och förebygga dem.