Med rekordhöga matpriser, hyror, elpriser och nu också höjt högkostnadsskydd för mediciner går jag runt och funderar på om det är någon som över huvud taget har råd att vara sjuk?
Själv gick jag i väggen så flisorna rök 2014 och det tog sitt lilla tag innan jag var på banan igen. Jag är inte unik, en psykiatrisk diagnos är det vanligaste att bli sjukskriven för och har varit så i drygt 10 år. Det allra allra vanligaste är att man blir sjukskriven för just en stressrelaterad sjukdom. Störst risk att insjukna är det om du arbetar med vård, omsorg eller sociala insatser. Kvinnor som är majoriteten av dem som arbetar inom de områdena är också de som oftast blir sjukskrivna och de står för fyra av fem sjukskrivningar.
När det gäller boendekostnader är det fler kvinnor än män som bor i hyresrätt. Utöver att kvinnor har en lägre lönenivå har de även mindre möjlighet att påverka sina boendekostnader. Det ger effekter som att antalet barnfamiljer som vräks ökar för varje år.
Vi är i ett läge där allt fler inte har råd att äta sig mätta samtidigt som arbetslösheten ökar. Hos unga låg den i februari på över 25%. Skuldsättningen hos unga har ökat stadigt de senaste åren och det finns inga tecken på att den håller på att avmattas. Det är inte underligt att det är det är gruppen 16- till 19-åringar som har absolut lägst tilltron till framtiden. Det avspeglar sig också på att den högsta andelen av psykiska besvär finns bland flickor och kvinnor samt bland tonåringar och unga vuxna.
Vad gör då den ansvariga borgerliga regeringen? Ja, efter att ha sett till att medicin blir mycket dyrare och inte satt ner foten när det gäller matjättarna, lägger de nu fram ett förslag om utökat ROT-avdrag. Nu är det tydligen en bra idé att bygga till ett extra badrum. Effekten det har på de mest utsatta grupperna får väl milt sagt sägas vara begränsad.
Medan jag går där och funderar tänker jag att jag har ställt frågan fel. Det handlar inte om vem som har råd att vara sjuk. Det handlar om att vi inte har råd med den här regeringen.