”Ha, vem skulle vilja bli revisor frivilligt?”, frågade min partikamrat och höjde ögonbrynen mot mig i förväntan att jag skulle hålla med. ”Jag vill”, svarade jag med ett stort leende.
Jag förstår ändå hennes fråga. När man tänker på revisorsuppdraget är det inte glitter och paljetter man föreställer sig direkt, utan snarare grå kostym och bister min. Men för mig kändes uppdraget som något nytt och spännande. Hur utser man vilka områden man ska granska? Varför väljs just de områdena? Och hur gör man egentligen för att vara så opolitisk som uppdraget kräver, när vi alla är marinerade i politik?
För mig ger det också en möjlighet att få en inblick i alla regionens verksamheter, en inblick jag antagligen aldrig skulle ha fått annars. Det är därför vi revisorer är så otroligt viktiga: vi har möjligheten att se sådant andra missar.
Jag har en lång erfarenhet och förmåga att sätta in händelser i människors liv. Det här uppdraget blir på ett sätt en förlängning av det. Revisorerna är otroligt viktiga ur ett medborgarperspektiv, vi är där på deras uppdrag och är utsedda att skydda deras intressen. För mig handlar det om att se sammanhanget och hur allt hör ihop. På så vis kan vi bidra till en region där alla medborgares intressen tas till vara.
Det tycker jag är betydligt häftigare än både glitter och paljetter.