Ungefär 30-40 000 personer har i Sverige diagnosen Schizofreni. Den innebär kognitiva förändringar och förändrad verklighetsuppfattning. Ofta sker insjuknandet sent i tonåren eller tidiga tjugoåren. WHO klassar den som en av de tio diagnoser som har mest omfattande sjukdomsbörda.
Livslängd förkortas i snitt med 15 år och innebär ofta ett stort lidande och många perioder av slutenvård, men ofta även somatisk ohälsa och missbruk. Det betyder många gånger också stor oro och stor belastning för anhöriga.
För den som får en diagnos som schizofreni eller liknande psykossjukdom väcker det många tankar och känslor. Det gäller även för personens närstående. Livet blir annorlunda än det hade varit utan sjukdom, men det går att leva ett bra liv. Den medicinska behandlingen har gått framåt och det finns i dag bra men dyra mediciner att tillgå. Att drabbas av psykossjukdom kommer att vara mindre genomgripande om vi kommer tillrätta med fördomar, okunskap och stigmatisering samt förstås ger bra vård.
Psykosvården bör prioriteras då god vård kräver resurser i intensiv samverkan med somatisk vård, kommunala insatser och anhöriga. Vi borde även subventionera psykosdämpande läkemedel så att valet inte står mellan medicin och mat när högkostnadsskyddet har gått ut.
Att spara på psykosvården kostar mer i längden och inte minst i mänskligt lidande.
