Sedan pandemin har antalet elever som är frånvarande i skolan mer än dubblerats. En myt är att eleven vill vara hemma för att slappa, men forskning visar att de allra flesta elever vill vara i skolan. Ångest, oro och brist på anpassningar gör att de inte klarar av att gå till skolan.
Skolmiljön är många gånger inte anpassad och ofta börjar frånvaron med mindre tydliga tecken. Barn med NPF-diagnos kan känna sig udda och lite utanför i jämförelse med sina kamrater. Dessutom kan svårigheter i det sociala samspelet ställa till det.
Att bli sittande hemma är förödande för eleven, det skapar stark ensamhet och en känsla av att inte duga. Det blir svårare att ta sig ur den uppkomna situationen ju längre tiden går. Eleven förlorar massor av tid och problem uppstår med att nå målen i skolan.
Skolfrånvaron påverkar även fritiden då barnet ofta förlorar kompisar. Barnets självkänsla sjunker när misslyckanden staplas på varandra. I det läget måste fokus vara att hjälpa barnet att ta sig ur sin isolering. Föräldrar är oftast de som först ser att barnet har det tufft och de får kämpa hårt för att barnet ska få rätt vård och bra stöd i skolan.
Skolan och vården har tillsammans ett stort ansvar att se till de som är eller riskerar att bli hemmakämpare får hjälp.
Skolan och vården har ofta inte resurser att hjälpa barnet tillräckligt. Här blir situationen i allra högsta grad en politisk fråga. Eftersom det är politiken som sätter budget både för skolan och vården. Det måste vara en politisk prioritering att genomföra bättre samordning, anställa fler lärare samt andra vuxna personer i skolan. Det behövs också kompetenshöjande åtgärder. Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) ska inte bara pyssla med mediciner eftersom det finns så mycket annat som de kan göra i form av insatser från fysio- och arbetsterapeuter.
För att verkligen hjälpa barnet tillbaka till skolan behövs en utarbetad och samordnad plan från BUP, elevvårdsteamet, habiliteringen med flera för att stärka barnet och fokus ska i första hand vara på hur eleven mår och hur samordnande insatser kan tillgodose elevens specifika behov.
Tidiga insatser är viktiga. Arbete med struktur, tydlighet och kommunikation är avgörande. NPF-anpassning av klassrum är en framgångsfaktor inte bara för eleverna med diagnoser utan erfarenheten visar att det gagnar alla elever.
Åtta av tio lärare påtalar att det finns stora brister i arbetsmiljön idag. Anledningar kan vara för stora elevgrupper i undervisningssituationer och brist på resurspersonal. Även elever påtalar att miljön i skolan är utmattande och stressande. Både elever och lärare har rätt till en bra arbetsmiljö men så ser ofta inte verkligheten ut.
Det är en nödsituation i skolsverige och de stora förlorarna är barnen och lärarna. Vi måste tillsammans se till att vända utvecklingen. Barn har rätt till sin utbildning och att samhället, politiker och professionella göra allt för att alla barn ska få de bästa förutsättningarna att klara skolan. För mig som vänsterpartist är det självklart att kämpa för att alla barn ska få lyckas och att föräldrar ska få hjälp och slippa bli utbrända.