Sjukvården i Kalmar län, liksom i hela landet, bärs upp av medarbetare som måste vara på plats för att samhället ska fungera. Men dagens system slår hårdast mot just dem. Karensavdraget behöver avskaffas och politiken måste börja prioritera de yrkesgrupper vi alla är beroende av.
Karensavdraget drabbar olika yrkesgrupper ojämlikt. Den som kan arbeta hemifrån kan ofta fortsätta jobba vid lindrig sjukdom och slipper därmed inkomstbortfall. För undersköterskan, sjuksköterskan, busschauffören eller andra yrken i välfärden finns inget sådant alternativ. De måste vara fysiskt på plats, eller stanna hemma utan ersättning den första dagen.
Det innebär att de som får vården att fungera, ser till att bussarna går och att vardagen fungerar för andra människor också är de som får ta den största ekonomiska smällen när de blir sjuka. Det är varken rimligt eller rättvist.
Karensavdraget riskerar dessutom att pressa människor att gå till jobbet trots sjukdom. I hälso- och sjukvården är det särskilt problematiskt, men samma sak gäller i andra yrken där man möter människor varje dag. När människor tvingas välja mellan sin hälsa och sin ekonomi skapas risker som påverkar fler än den enskilde.
Det här är inte bara en fråga om sjukförsäkring, utan om vilket samhälle vi vill ha. Ska villkoren vara sämre för dem som inte kan arbeta på distans? Ska de som håller igång vården, äldreomsorgen, skolorna och kollektivtrafiken straffas ekonomiskt när de blir sjuka?
Att avskaffa karensavdraget är ett steg mot ett mer rättvist arbetsliv där villkoren inte avgörs av möjligheten att arbeta hemifrån. Det skulle stärka tryggheten för människor i samhällsbärande yrken, minska pressen att arbeta sjuk och bidra till en mer hållbar välfärd.
Det är dags för en politik som sätter rättvisa och välfärd först och som ser till att de som håller samhället igång också får rimliga villkor.