Småland har alltid varit särskilt, på mer än ett sätt. Namnet kommer till och med av det faktumet. Vi kan dock inte fortsatt ses som något annat, något mindre viktigt som bara ligger mellan Mälardalen och Danmark.
Under lång tid har vi förbisetts när nationella regeringar valt att finansiera infrastrukturen i landet. Under föregående investeringsperiod har Kalmar läns invånare fått en tiondel av vad rikssnittet fått per invånare. Om staten skulle investera tio gånger så mycket som den gör idag i våra vägar och järnvägar skulle vi inte stå inför de utmaningar vi gör.
Jag kan inte vara den enda som har märkt det. En avstängd E22:a, inställda tåg på grund av att träd faller, farliga omkörningar på smala vägar. Vi behöver mer än underhåll. Vi behöver mer infrastruktur.
Det sägs att politik är att prioritera, att vilja. Var är prioriteringarna? Vad vill högerregeringen? För den som åker buss, bil eller tåg är det tydligt att det inte är där den här regeringen har lagt sina prioriteringar. De tycks snarare vara i Nacka, Danderyd och Vellinge. De tycks vilja att vår del av landet förblir litet, men med väldigt långa avstånd.