Valrörelsen bygger upp och bland väljarnas viktigaste fråga finns sjukvården. Under den här mandatperioden ser vi hur hela Sverige befinner sig i en sjukvårdskris, när Tidöregeringen aktivt försämrat regionernas förutsättningar att bedriva en jämlik sjukvård.
Det är en del av en större strategi att kunna peka på att regionerna inte förmår att klara av sitt uppdrag och kunna driva frågan om att sjukvården ska förstatligas. Det låter som en enkel och rimlig lösning men här finns några saker att vara mycket uppmärksam på.
Den första och viktigaste anledningen till att Tidöregeringen, eller vilken annan borgerlig regering som helst, plötsligt vurmar för statlig styrning, är att det ger dem fri lejd att privatisera hela sjukvården. Utan att 21 regioner har någonting att säga till om. För Norrbotten hade det varit näst intill en katastrof. Även de som tror på marknadslösningar kan se att dess baksida skulle slå mycket hårt mot ett län som Norrbotten. De flesta av våra kommuner har för liten befolkning, alltså kundunderlag, för att vårdetableringar skulle löna sig utifrån marknadens krav. För Norrbotten skulle det innebära att sjukvården i bästa fall skulle koncentreras till vårt kustområde och i värsta fall till storstadsområden, som knappt Luleå skulle räknas till.
Den andra anledningen att vara uppmärksam på är att även om sjukvården inte privatiseras utan stannar i ren statlig styrning, hur skulle tillgängligheten se ut i Norrbotten i det scenariot? Här är det intressant att betrakta utvecklingen i andra statligt styrda områden, som till exempel Arbetsförmedlingen, Posten och Polisen. Arbetsförmedlingens närvaro i våra kommuner har krympt mycket snabbt, posten delas ut enbart var tredje dag och hur polisens närvaro ser ut kan vi nog alla vittna om att det kan ta timmar innan de anländer vid ett larm, om de ens prioriterar att rycka ut. Så ser deras resurser i ett stort län med litet befolkningsunderlag. Frågan vi ska ställa oss för att värdera om statlig styrning av sjukvården är bra för Norrbotten eller inte är; hur många sjukhus blir kvar här om staten ska fördela resurser utifrån vårt invånarunderlag. Inte är det fem sjukhus vi har kvar i det scenariot.