Vintern 2017 drabbades jag av utmattningssyndrom, något jag då inte förstod innebörden av. Många tror felaktigt att det handlar om lathet och att man bara kan ”rycka upp sig”. Jag vill synliggöra detta – psykisk ohälsa ska inte vara skambelagt.
Jag jobbade på förskola när jag drabbades av utmattningssyndrom. Mitt minne försämrades och kroppen sa ifrån. En dag gick jag rakt ut i trafiken utan att se mig för. Läkaren konstaterade utmattning och stress, och jag blev sjukskriven. Jag fick lära mig att säga ja till mig själv – att säga nej till något innebär inte att du gör fel, utan att du väljer din hälsa. KBT hjälpte mig tillbaka och så småningom kunde jag jobba heltid igen.
När pandemin kom ökade belastningen, och jag blev utmattad på nytt. Jag trodde att jag skulle känna igen symptomen, men de visade sig annorlunda denna gång. Efter lång sjukskrivning insåg jag att jag behövde prioritera min hälsa och lämnade förskolan. Jag hittade sätt att sätta min hälsa först.
Jag har accepterat att jag aldrig blir den jag var innan – och det är okej. Nu vet jag mina gränser, och 100 % för mig idag är vad 80 % var förut. Det kommer att komma stunder där det säger stopp och du inte alltid är på topp, det är helt okej oavsett vad andra säger. I slutändan är du bra som du är – glöm aldrig det.