Det sista pillret heter en pod-serie som Johan Cedersjö, journalist och uppvuxen i Örebro, gjort utifrån sina egna erfarenheter av antidepressiva läkemedel. Vänstern i vården frågar Johan vad som fått honom att berätta om sina psykiska svårigheter och pillerätande.
Johan, varför har du gjort “Det sista pillret?
-Att 1,2 miljoner svenskar står på antidepressiv medicin och att siffran ständigt ökar upplever jag som hisnande. Samtidigt är det offentliga samtalet om det här idag helt dött. Vi pratar väldigt mycket om skenande psykisk ohälsa men väldigt sällan om och i så fall hur antidepressiv medicin fungerar.
-Idag står allt fler på medicinen år efter år och jag tycker det sätter avvägningen mellan fördelar och nackdelar i ett nytt ljus. Under en kortare period kan det vara oerhört behövligt att ta en medicin som skruvar ner volymen inom oss och gör det lättare att få ihop livet. Men när hundratusentals människor blir fast i det känsloläget påverkar det oss som population.
Vänsterpartiet har motionerat i regionfullmäktige om att det ska erbjudas fler alternativa behandlingar. Partiet menar att det alltför ofta skrivs ut läkemedel utan att alternativ övervägs. Vad tänker du om det?
-Jag tror det är en sann bild att antidepressiva idag skrivs ut för lättvindigt. Den största utskrivningen idag sker inom primärvården och jag tror det är där en förändring behöver ske. Mediciner kan vara en enorm hjälp men uppföljningen brister och då blir allt för många fast på medicin år efter år.
-Av egen erfarenhet, vilket jag berättar om i podden, finns då en stor risk att vi inte går till botten med vad som faktiskt föranledde det psykiska lidandet.
I Vänsterns motion påpekas också att läkemedlen är nödvändiga för många men uppföljningen av medicineringen är för dålig. Partiet pekar också på att läkemedelsföretagens intresse av att göra vinst kan påverka hur läkarna agerar. Det Vänsterpartiet vill är att det ska finnas bättre tillgång till andra behandlingar, till exempel psykoterapi, och bättre kunskaper bland läkarna om sådana metoder.
I en annan motion har Vänstern föreslagit att regionen ska arbeta för att fler Fontänhus ska startas i länet. Det är en verksamhet som genom gemenskap och meningsfull sysselsättning minskar behovet av medicinering för människor med svårare psykiska problem. För en del kan det leda vidare till arbete och ett helt annat liv.
Det har gått en tid sedan du tog det sista pillret. Hur har det gått för dig?
-Att sluta efter tio år var en stor sak för mig. Jag hade på många sätt vuxit ihop med medicinen. Eftersom mitt liv förändrats radikalt under de tio åren med familj och jobb, var det omöjligt att jämföra före och efter. Hur mycket ångest är det rimligt att känna? Vilka känslor är ”normala” reaktioner på saker som sker i vardagen? Det har varit, och är fortfarande, en utmaning att lära känna sig själv igen.
Johan är också känd som ÖSK-supporter i Svartvitt Stockholm, så sista frågan blir: hur går det för ÖSK och Degerfors i år?
-Jag brukar skoja och säga att när ÖSK-säsongen drar igång igen kommer det stora kraftprovet för mig; att vara ÖSK-supporter utan antidepressiv medicin. Det har sannerligen inte varit upplyftande de senaste säsongerna. Jag tror säsongen blir som livet i övrigt: upp och ner och så slutar vi på en niondeplats. Degerfors åker ur.