I dag växer oron bland många östgötar. Den handlar inte om ifall vården finns, utan om när den kommer. Allt fler får vänta längre på utredningar, behandlingar och operationer. Det gäller barn som är i behov av en utredning för ADHD, föräldrar som ska föda och personer som får en cancerdiagnos – alla befinner sig i livets mest utsatta stunder. När vården inte levererar i tid är det patienterna som betalar priset i oro, smärta och i värsta fall försämrad hälsa. Så får det inte vara i en region som säger sig värna jämlik vård.
Att få rätt vård i rätt tid är inte en lyx. Det är en grundläggande rättighet. Men det kräver något som den politiska ledningen alltför ofta misslyckas med: tillräcklig finansiering. Neddragningar och besparingspaket löser inga systemfel – de förvärrar dem. När verksamheter får mindre resurser, när personalen pressas hårdare och när satsningar skjuts på framtiden, då växer vårdköerna. Inte för att vårdpersonalen inte vill, utan för att de inte kan trolla med knappa resurser. En hållbar vårdpolitik börjar därför inte med Excelark. Den börjar med att lyssna på patienterna och dem som utför jobbet.
Det leder oss till den kanske mest avgörande frågan: styrningen av vården. I dag fattas alldeles för många beslut långt ifrån vårdrummen. HR-avdelningen på avstånd har ersatt den kliniska erfarenheten. Vårdpersonal vittnar om hur scheman, arbetstider och bemanningsbeslut tas av personer som inte själva möter patienterna. Det är inte konstigt att resultaten blir därefter. En vård som styrs utan förståelse för vardagen riskerar att falla samman.
Därför vill Vänsterpartiet flytta makten tillbaka till professionen. Beslut om arbetsvillkor och förutsättningar måste grundas i klinisk kompetens, inte i organisatoriska modeord. När personalens erfarenhet tas på allvar ökar både kvalitet och effektivitet. Och det är just därför arbetstidsmodellen med förkortat arbetstid måste permanentas. Kortare arbetstid är inte ett dyrt experiment – det är en investering i stabilare bemanning, lägre sjukfrånvaro och bättre vård för patienterna. Resultaten från pilotprojektet är tydliga: när människor får återhämtning orkar de ge den vård som invånarna har rätt till.
Men vården behöver också befrias från vinstintressen. I Östergötland ska varje skattekrona gå till det den är avsedd för: patienter, personal och omsorg. Inte utdelningar eller ägare. Vinstjakten splittrar vården, driver på underbemanning och flyttar resurser från där de behövs som mest. Vänsterpartiet står fast: offentliga medel ska stanna i den offentliga verksamheten. Vården ska styras av behov – inte av affärsmodeller.
När vi talar om framtidens vård i Östergötland är det lätt att drunkna i tabeller, rapporter och organisationsscheman. Men i slutändan handlar det om något betydligt större: människors trygghet. Ingen ska behöva undra om vården hinner fram i tid. Ingen ska känna oro över att resurserna inte räcker. Ingen ska stå ensam när hälsan sviktar. Rätt vård i rätt tid är fullt möjligt. Men det kräver politiskt mod. Och det kräver en region som sätter patienternas behov och personalens villkor före allt annat.