Att stora och etablerade institutioner inte längre klarar av att utföra sitt uppdrag är ett resultat av resursbrist och marknadsexperiment i kombination. Precis den sortens kulturpolitik som styret i Norrköping vill införa brett.
När Norrköpingsmoderaterna säger att kulturen ska vara ”en tillväxtmotor”, att den ska ”bära sina egna kostnader” och ”erbjuda en produkt som fler är beredda att betala för” så är det en kommersialisering av kulturen. En nyliberal modell där man leker affär med offentlig verksamhet.
Vi har i Sverige tre decennier av marknadsexperiment och nedskärningar bakom oss. Det får konsekvenser. Konsekvenser som går att dölja en tid, men inte hur länge som helst. Till slut krackelerar det. Marknadsskolan är ett exempel. Nationalmuseum ett annat.
Den svenska kultursynen bygger sedan decennier tillbaka på icke-kommersialisering och en fri kultur med bredd. Där kulturen ses som en central del – inte av en marknad – utan av en livskraftig demokrati. Där politikens roll är att stödja mångfald och skapa möjligheter för alla att delta.
Det är också den kultursynen som format Symfoniorkesterns verksamhet. I SONs uppdrag ingår, förutom att ge konserter för allmänheten, också att nå ut med professionell musik i hela länet och att ge barn och unga möjlighet att ta del av klassisk musik. SON bjuder t ex varje år in 20 000 förskole- och skolelever till skolkonserter, studiebesök och samarbeten. En verksamhet som formar och inspirerar och ger oräkneliga ringar på vattnet.
Kulturen är en del av samhällets infrastruktur. Det är vår uppgift att säkerställa ett fritt och levande kulturliv för alla. Den kulturskymning som pågår har vi inte råd med.