Jag har arbetat i sjukvården i många år. Jag vet hur det känns när ett arbetspass flyter på och hela arbetslaget fungerar. Jag vet också hur det känns när bemanningen är för tunn, vårdplatserna för få och ännu en kollega berättar att hen funderar på att lämna.
Skillnaden mellan de två dagarna handlar sällan om engagemang. Det finns det gott om i svensk sjukvård. Skillnaden handlar snarare om arbetsgivaren, i vårt fall Region Östergötland.
Det talas ofta om personalbrist, men människor har inte slutat vilja arbeta i vården. Problemet är att alltför många inte längre orkar under de villkor som erbjuds.
Som intensivvårdssjuksköterska har jag lärt mig att ett system aldrig blir starkare än sin svagaste länk. När en funktion fallerar påverkas allt annat. Det gäller också sjukvården som organisation.
När vårdplatser stängs ökar trycket på akuten. När operationssjuksköterskor slutar växer köerna. När primärvården inte räcker till fylls sjukhusen. När personalen inte får återhämtning blir det svårare att rekrytera. Allting hänger ihop.
Ändå pratar vi ofta om sjukvården som om den vore en samling kostnadsställen som ska effektiviseras var för sig, i stället för ett sammanhängande system där människor är den viktigaste resursen.
Vi behöver börja i en annan ände och fråga oss vilken arbetsgivare vi vill vara. Vill vi planera med marginaler eller på gränsen till sammanbrott? Lyssna på professionen eller tro att fler kontrollsystem löser problemen? Vara en arbetsgivare där människor kan arbeta ett helt yrkesliv, eller en där de flesta lämnar i förtid?
För mig är svaret självklart. Jag vill att Region Östergötland ska vara en arbetsgivare som människor söker sig till, inte en de försöker lämna.
Det kräver bättre arbetsmiljö, rimliga scheman och möjlighet till återhämtning. Det kräver chefer med mandat nära verksamheten och tillit till medarbetarnas kompetens.
I grunden handlar det om något större. Hur vi behandlar dem som arbetar i vården avgör också hur vården fungerar för patienterna. En trygg sjuksköterska ger tryggare vård. Bra arbetsvillkor är inte en personalförmån – det är en patientsäkerhetsfråga.
Ett starkt samhälle byggs inte genom att pressa människor lite hårdare varje år, utan genom att investera i dem som varje dag får det att fungera. Det är vad Region Östergötland borde göra – och vad vi i Vänsterpartiet kommer att kämpa för.