Att vara anställd inom regionen och samtidigt vara gruppledare för ett politiskt parti har sina fördelar.
Jag har varit anställd inom Region Sörmland i 25 år. Jag började min karriär i Stockholm. På den tiden var det ont om jobb för sjuksköterskor men jag fick nattvikariat på ett sjukhem.
Idag ser situationen annorlunda ut. Sjuksköterskebristen är stor. Att anställa en sjuksköterska idag är mer av en huggsexa. Trivs du inte som sjuksköterska finns det någon annan arbetsplats som vill ha dig. Lojaliteten till arbetsgivaren som vuxit fram hos oss som har varit med ett tag saknas. Att vara hyrsjuksköterska med möjlighet att tjäna mer än den kollega som utgör samma uppgifter bredvid dig har lockat. Men nu har Region Sörmland satt så gott som stopp för hyrsköterskor.
Jobbet som sjuksköterska har blivit jobbigare. Jobbet innebär inte samma sak som då jag började. Det är till exempel mycket mer dokumentation numera, på gott och ont. Det tar mycket tid, men ger en hel del information.
Att bara sluta med hyr-personal så som den styrande kvartetten gjort, har medfört att många inom personalen fått slita ont. Scheman och villkor behöver bättras. Väldigt få vill jobba varannan helg vilket vissa tvingas till idag. Jag hör om hur personal gråter på arbetsplatserna. Hur de inte hinner med, inte får stöd och om nya som slängs in utan ordentlig introduktion. Hyrstoppet skulle gå snabbt.
Det här är inte bra. Personalens villkor måste bli bättre. Ledningen behöver steppa upp och se att detta tär på medarbetarna. Om sjuksköterskor mår dåligt på jobbet går det ut över personal och patienter. I slutändan handlar det om att behålla de som vi har. Regionen har dränerat utbudet av sjuksköterskor nu i och med hyrstoppet. Var hittar vi fler? Vem vill utbilda sig till sjuksköterska om vi inte tar hand om dem som finns?
Vänsterpartiet har en bred personalpolitik. Att vi arbetar för arbetstidsförkortning är känt. Men vi kämpar även för att behålla personalen genom förbättrad arbetsmiljö, en bonus vart femte år, stärkt ledarskap, tryggare anställningar och att vi ser personalkategorier som behöver lönelyft.
Att jag har en fot kvar i min yrkesutövning som psykiatrisjuksköterska samtidigt som jag är politiker har givit mig en uppdaterad bild av läget i verksamheten, om beslut som realiseras och hur de tas emot. Det är bra för vårt parti att ledamöterna har olika bakgrund.
Lotta Back, gruppledare Vänsterpartiet och psykiatrisjuksköterska