För rättvisa och välfärd

|

2024

|

Sverige

Spela videoklipp

När vänstern fick makten höjdes lönerna

Västra Götalandsregionen höjer lönerna för de yrkesgrupper som har lägst medelinkomst. Det är ett av de första förslagen som Vänsterpartiet i RödGrön ledning genomför efter att ha tagit över styret i höstas. – Tack vare vår låglönesatsning kommer närmare 2000 anställda att få ett extra lönepåslag vid årets lönerevision, säger Maria Adrell (V), regionråd och ordförande i regionstyrelsens personalutskott.

Det rödgröna styrets satsning ger i snitt 750 kr i löneökning för flera yrkesgrupper, riktat till grupper som har en medellön under 26 500 kr. Det är framför allt lokalvårdare, fastighetsskötare och annan servicepersonal som omfattas av satsningen. 

Maria Adrell har en bakgrund som sjuksköterska och fackligt aktiv innan hon efter höstens val blev regionråd för Vänsterpartiet. För henne är det tydligt att fokus i personalfrågorna måste vara att behålla och värna den personal man har. I debatten handlar det så mycket om den personal som man inte har och inte lyckas rekrytera.

– Om vi inte kan ge de som redan jobbar hos oss en bra arbetsmiljö och goda arbetsvillkor så kan vi aldrig bli attraktiva som arbetsgivare. Utgångspunkten måste vara att visa uppskattning för all personal. Det är då vi blir en attraktiv arbetsgivare där medarbetarna är stolta att ha oss som arbetsgivare, säger Maria.
– Det pratas mycket om grupper där det är brist på personal. Men vi måste ta hand om all personal så att det inte blir fler områden där vi får brist. För mig måste vi vara en arbetsgivare som betalar löner som man kan leva på, säger hon.

Maria Adrell

Det är jobbigt ekonomiskt

Abdi och Marita arbetar som servicepersonal på Regionens hus i centrala Göteborg. De tillhör dem som kommer att ta del av låglönesatsningen. Vi möter dem på lunchen i det moderna huset med öppna kontorslösningar och fågelsång i högtalarna. De är glada för de kommande extra pengarna, inte minst med tanke på den ekonomiska utvecklingen i landet. 

– Man jobbar och jobbar och så tänker man vad blir det över när räkningarna är betalda? Alla priser går ju upp. Man blir ledsen när man går i affären, tänk om man kunde överleva utan mat. Som det är nu med alla levnadskostnader så känner man ju att det blir jobbigt för oss ekonomiskt, säger Marita och skrattar lite. 

Marita har arbetat länge i regionen, både i köket, disken och som kock. När regionen skulle spara pengar så lades köket ner och Regionens hus i Göteborg blev den nya arbetsplatsen. Abdi kom till Sverige för 10 år sedan och har nyligen fått en fast anställning i regionen, vilket betyder mycket för honom. 

– Jag har haft anställningar via arbetsförmedlingen och vikariat, så jag är glad för en fast tjänst nu. Det känns bra, jag trivs med mitt jobb och jag tycker om att prata svenska och lära mig språket, säger Abdi. Utöver arbetet går han i skolan två kvällar i veckan. 

Marita och Abdi

Kommunal har länge drivit på för satsningar på de grupper som har lägst inkomster i regionen. Att det nu kommer riktade satsningar tycker han är väldigt bra.
– Vi ser positivt på att Kommunals grupper kommer med i denna satsning. Tidigare har det gjorts satsningar där våra grupper inte finns med. Det betyder mycket att vi syns och värderas för en gångs skull, men det behövs mer, säger Ricardo.

Det är tydligt att det finns en stor oro hos Ricardo för hans medlemmar. Frågan om hur man ska klara sig både nu och i framtiden är närvarande och återkommer flera gånger. Klyftorna i samhället blir tydliga, och oron inför en framtida pension och att man ska orka arbeta ett helt yrkesliv är stark. 

– Våra medlemmar ska inte behöva bli fattigpensionärer. Jobbar man för regionen så måste man ha en dräglig lön men också en pension man kan leva på. Men det är tufft och slitigt i våra yrken, så vi behöver också förbättra arbetsmiljön, säger Ricardo.

Alla behövs

Som servicearbetare sköter man lokalvård men även mycket annat. Utan dem skulle verksamheten inte fungera. Det är något som Abdi och Marita ibland upplever att alla inte förstår. Att regionen nu höjer lönerna är en viktig signal att alla har ett värde i regionen.

– Visst blir man glad över att det höjs. Men nu är jag 50 år, vad kommer jag få i pension? Jag hade ju gärna velat ha lite högre, så vi hoppas att de fortsätter att höja, säger Marita.

Men det är inte bara den egna situationen som Marita och Abdi pratar om, utan även hur samhället förändras och att så många har så olika förutsättningar att klara sig. 

– De rika blir rikare medan de fattiga fattigare. Man ser de här utsatta områdena, vad händer där? Man ser en småbarnsfamilj, de klarar sig inte hela månaden och får gå till soppkök och stadsmissionen, för lönen räcker inte till. Sen ser man andra stadsdelar där de har två elbilar, dyra hus och pool. Det är skrämmande, det som händer med klyftorna i samhället, säger Marita oroligt.

Kommunals sektionsordförande Ricardo Amio har varit med länge. Han tycker att det är tydligt att många av hans medlemmar osynliggörs i samhällsdebatten. Detta trots att alla är helt beroende av deras arbetsinsatser.

– Det är ingen som märker om direktören är borta från jobbet. Men om lokalvårdaren är borta så märks det på en gång, säger Ricardo.

Partierna till höger i regionen gick till en början emot låglönesatsningen och pratar ofta om lösningar med att privatisera, vilket gör Ricardo tveksam. I grunden handlar det om vilken människosyn man har. Något som allt för ofta blir tydligt i dagens samhälle menar han.

Ricardo och Maria diskuterar regionens arbetsgivarpolitik

– Vi har redan provat med privatiseringar och vi vet att det aldrig slutar bra. Det är viktigt att man ser alla medarbetare som lika viktiga, men servicepersonal känner inte alltid att man är inkluderade. Våra jobb är någonting som man kan köpa och sälja ut, som om vi inte har något värde. Det är bara det ekonomiska som spelar roll. Vi kan bidra med så mycket mer, säger Ricardo. 

Regionrådet Maria Adrell håller med, och ser att det finns ett stort problem i diskussionen om sjukvården. Man pratar nästan bara om sjuksköterskor och läkare. Alla andra som också behövs för att det ska fungera glöms oftast bort, men deras arbete är lika nödvändigt. 

– Alla gör sitt jobb och alla behövs, oavsett om man desinfekterar en operationssal, diskar glas eller opererar inre organ. Det måste vi uppskatta och värdera, säger Maria.

Dela artikeln

Facebook
Twitter
LinkedIn

Engagera dig

Det är bara tillsammans som vi kan bygga en sjukvård som är jämlik och fungerar för oss alla. Engagera dig i Vänsterpartiet du också!

Fler nyheter

Välj region för att se fler nyheter