Varje år slår antalet stressrelaterade sjukskrivningar rekord och en miljon svenskar går på antidepressiva läkemedel. Men vad är det egentligen som gör att vi tycks må sämre psykiskt än någonsin tidigare?
För Alice Odell Kugelberg från Örebro började det andra året på gymnasiet. Hon hade sovit över hos en kompis, men när hon vaknade visste hon inte var hon befann sig.
– Jag gick till badrummet och tittade mig själv i spegeln, försökte mentalt komma tillbaka till rummet. Efter det sov jag 16 timmar om dagen i flera veckor, berättar Alice.
Tröttheten och overklighetskänslorna följdes av en oförmåga att känna smaker och avtrubbad känsel. Samma symptom kom tillbaka ytterligare två gånger. Efter flera vändor till olika delar av sjukvården klarnade bilden någorlunda. Alice hade drabbats av utmattningssyndrom, 17 år gammal.
Det finns sällan en enskild faktor bakom en utmattningsdiagnos. Alice tror att hennes diabetes och föräldrarnas skilsmässa kan ha bidragit till hennes mående, men stressen kopplad till skola och plugg var sannolikt det som fick bägaren att rinna över.
– Jag gick ett program som heter Samhälle Sprint där all undervisning var på engelska. Vi var ett gäng på sex tjejer som var väldigt högpresterande, gällande allt. Intellektuell, social, utseendemässig, moralisk och engagemangs-status. Man ville vara sig själv och unik men aldrig för mycket. Jag minns att vi hela tiden höll koll på vilka betyg som krävdes för att komma in på de högskoleutbildningar vi siktade på, säger Alice Odell Kugelberg.
Hon är inte ensam. Enligt Folkhälsomyndigheten har stressrelaterad ohälsa kopplad till skolan ökat stadigt bland 11-, 13- och 15-åringar de senaste åren, en trend som följer utvecklingen i hela samhället.
I takt med att det psykiska måendet i samhället blivit sämre har också medicineringen ökat. Att drygt en miljon svenskar tar antidepressiva läkemedel regelbundet har blivit en siffra som ofta återkommer i nyhetsrapportering och dokumentärer. Räknar man in alla sorters psykofarmaka är det ungefär var sjätte svensk som tar ett sådant läkemedel.
Sociologen Roland Paulsen har ägnat stora delar av sin forskning åt ämnet, och ger sig ofta in i den offentliga debatten kring svenskarnas psykiska hälsa.
– Man borde fråga sig var gränsen går. Hur många måste medicinera för att må bra i det här samhället? Den frågan upplever jag att debatten lite grann tassar kring i dag, säger han.
Ökad medicinering kan vara ett mått på hur vi mår, men det är inte självklart att det hänger ihop. Att fler tar läkemedel skulle kunna bero på ökad tillgång. Andra studier visar dock relativt tydligt på en tilltagande psykisk ohälsa i Sverige, till exempel de omfattande enkäter som skolbarn får svara på varje år. Där mäts bland annat upplevda sömnproblem, något som har en stark koppling till det generella psykiska måendet.
– Vi har väldigt bra data i Sverige på hur framför allt barn mår, som går ända bakåt till 80-talet, säger Roland Paulsen.
Mycket tyder alltså på att svenskar mår sämre psykiskt i dag än tidigare, trots att vi generellt fått det materiellt bättre. Det finns många teorier kring vad det beror på. Roland Paulsen tror att ökad ojämlikhet är en bidragande faktor.
– Mycket har blivit bättre de senaste decennierna, men inte allt. Vi ser hur mycket av det vi förknippar med välfärdssamhället vittrat sönder sedan 80-talet och de jämlikhetstal som går att mäta visar på en tydlig isärslitning i samhället med en elit som blir rikare i rask takt och ett bottenskikt lönemässigt som ser väldigt små förbättringar, säger Roland Paulsen och fortsätter:
– Det här får enorma konsekvenser. Studier visar ganska tydligt att ojämlika samhällen har en högre frekvens av psykiatriska diagnoser. När man tittar på oro är det också så att de som tjänar minst i jämlika samhällen oroar sig lika mycket eller till och med mindre än de som ligger i topp i ojämlika samhällen.
Faktorer som att allt fler inte ser någon mening med sitt arbete, att vården och skolan fungerar allt sämre och en ökande upplevd ensamhet kan också spela in, menar Roland Paulsen.
– Min ganska banala analys är att alla sociala problem har en effekt på hur vi mår. Det jag skulle önska är att vi gör frågan om vårt psykiska mående till vad det egentligen är: ett politiskt problem.
När politiker tar sig an vår psykiska ohälsa pratas det i princip uteslutande om att vi måste ha en bättre fungerande psykiatrisk sjukvård, menar Paulsen.
– Jag tror att vi har en övertro på vad psykvården kan lyckas med, säger han.
Alice Odell Kugelberg har hunnit bli 28 år och mår i dag lite bättre, men det har varit en lång och snårig resa de senaste tio åren. Sedan 2017 läser hon upp sina gymnasiebetyg på Lärvux i Örebro.
Skärmtid och sociala medier nämns ofta som en tänkbar orsak till den ökande psykiska ohälsan i samhället, särskilt bland unga. Men för Alice Odell Kugelberg var sociala medier på många sätt en räddning snarare än något betungande.
– När jag mådde som sämst delade jag med mig av mina tankar väldigt mycket på sociala medier, och fick stöd. Det hjälpte som tröst och stöttning. Men jag tvivlar inte på att det finns problem till exempel med att väldigt små barn ägnar för mycket tid åt skärmar, säger Alice Odell Kugelberg.
Att lära sig att se världen mindre svartvitt har också underlättat vardagen.
– För tio år sedan kunde jag se ett lyckligt par som håller hand och direkt tänka ”kul för er att ni är glada, men undrar hur mycket ni egentligen bidrar till de som är mindre lyckligt lottade.” I dag kan jag se samma par och bara tänka att ju fler leenden i världen desto bättre, säger Alice Odell Kugelberg.
Vad tror du att vi borde göra annorlunda för att må bättre?
– Gemenskap har jag funderat mycket på den senaste tiden. Jag har en, kanske romantiserad, bild av att förr så kände folk till exempel sina grannar. När slutade det vara normen?
Vill du läsa mer om Roland Paulsen kan vi rekommendera hans hemsida.