När Karin Rågsjö tillsammans med Nooshi Dadgostar nyligen publicerade sin debattartikel i Dagens Industri var budskapet tydligt: marknadsstyrningen av svensk primärvård måste bort. För Vänstern i Vården utvecklar Rågsjö vad som står på spel och varför frågan är avgörande inför valet.
– Det handlar i grunden om något väldigt enkelt, säger hon. Ska vården styras av behov eller av lönsamhet?
”Folk känner igen sig i frustrationen”
Vi börjar i verkligheten. Den som försökt få en tid på sin vårdcentral känner igen scenariot: telefonköer, slut på tider, hänvisningar till nätläkare.
– Det här är inte enskilda problem längre, det är systemfel, säger Rågsjö. Folk sitter redo klockan åtta på morgonen och ändå räcker inte tiderna. Det skapar frustration, men också otrygghet.
Hon menar att utvecklingen drivits fram av en kombination av underfinansiering och ett system där vårdcentraler konkurrerar om patienter snarare än planeras efter behov.
– När ersättningen knyts till prestation per besök eller diagnos får du ett splittrat system. Det blir många korta kontakter i stället för kontinuitet.
Kontinuitet som livsfråga
Ett återkommande tema i artikeln är behovet av fasta läkarkontakter. I dag har bara en tredjedel av patienterna det.
– Det är faktiskt en patientsäkerhetsfråga, betonar Rågsjö. Forskningen är väldigt tydlig: kontinuitet minskar dödlighet och behovet av akutsjukvård.
Hon beskriver en vård där läkare känner sina patienter över tid som en grundbult i ett fungerande system.
– Vi vill att alla ska ha en fast läkare. Det kräver fler allmänläkare, men också att staten tar ansvar för utbildningen.
Här lyfter hon även behovet av en långsiktig nationell plan för utbildning och kompetensförsörjning.
– Det behövs en sammanhållen och långsiktig ekonomisk plan för grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning för sjukvårdspersonal. Fortbildning och specialistutbildning måste regleras i lag. Staten ska ta ansvar för helheten.
Staten måste kliva fram
En central del i Vänsterpartiets förslag är att staten ska ta ett större ekonomiskt ansvar för vården.
– Regionerna går på knäna, säger Rågsjö. Det här är inget nytt, men krisen har fördjupats. Samtidigt har regeringen inte gjort tillräckligt.
Hon vill se långsiktiga statsbidrag som räknas upp årligen, något som skulle ge stabilitet i planeringen.
– Det går inte att bygga en fungerande primärvård på kortsiktiga pengar. Personal inom sjukvården måste också se att satsningarna inte bara är tillfälliga, utan att det finns en långsiktig planering för hela sjukvården.
Hon pekar också på hur mycket resurser som försvunnit genom att statsbidragen inte följt kostnadsutvecklingen.
– Om man hade värdesäkrat de generella statsbidragen, indexerat med pris och befolkning, hade regionerna haft tio miljarder mer. Det vill vi i Vänsterpartiet göra.
Upp med bemanningen – för både patienter och personal
Mer pengar handlar inte bara om fler vårdplatser, menar Rågsjö, utan också om arbetsvillkor.
– Arbetsmiljön är helt avgörande. Har du för få kollegor blir det stress, och stress påverkar patientsäkerheten.
Hon lyfter krav som rätt till heltid, arbetstidsförkortning och betald kompetensutveckling.
– Det här ses ibland som ”personalfrågor”, men det är fel. Det är vårdens kärna. Om personalen inte orkar, då faller systemet.
Kritiken mot vinster i vården
En skarp del av debattartikeln riktar sig mot vinster i välfärden. Rågsjö tvekar inte:
– Pengar som ska gå till vård ska inte bli utdelning till investmentbolag. Så enkelt är det.
Hon menar att privatiseringen lett till fragmentisering.
– Patienter skickas runt mellan olika aktörer. Det finns ingen helhet. Det är som ett flipperspel, och det är inte värdigt en modern välfärdsstat.
Samtidigt pekar hon på ökade problem med fusk och oseriösa aktörer.
– Regionerna tvingas bygga upp kontrollsystem som nästan liknar brottsutredningar. Det säger något om hur snett det har gått.
Lagen om valfrihet i skottlinjen
En av de mest konkreta politiska åtgärderna Vänsterpartiet vill genomföra är att avskaffa eller göra om lagen om valfrihet, Lagen om valfrihetssystem.
– I dag tvingas regionerna ha ett system där vårdcentraler kan etablera sig fritt, säger Rågsjö. Det gör det omöjligt att planera vården.
Hon beskriver hur vårdcentraler koncentreras till välbärgade områden, medan glesbygden lämnas efter.
– Det strider mot hela principen i svensk hälso- och sjukvård: att vård ska ges efter behov.
”Ideologi har fått styra för länge”
Rågsjö menar att utvecklingen inte är slumpmässig, utan resultatet av politiska beslut.
– Det här är ett ideologiskt experiment som har pågått länge. Marknadstänkandet har fått gå före patienternas behov.
Hon riktar kritik mot partier som drivit på privatiseringen.
– Man har trott att konkurrens automatiskt ger bättre vård. Men vård är inte vilken marknad som helst.
Väljarna är med
Enligt Rågsjö finns ett starkt stöd för förändring.
– Två tredjedelar av väljarna vill begränsa eller förbjuda vinster i vården. Det gäller även många som röstar till höger.
Hon tolkar det som ett tecken på att frågan är mogen politiskt.
– Folk ser vad som händer. De märker att systemet inte levererar.
”Det här valet är ett vägval”
Inför valet beskriver Rågsjö situationen som avgörande.
– Vi står vid ett vägskäl. Antingen fortsätter vi på den inslagna vägen med marknadsstyrning, eller så bygger vi en vård som utgår från behov.
Hon återkommer till visionen som inleder debattartikeln: en vård där du får tid när du behöver, där läkaren har tid för dig, och där kvalitet inte mäts i antal besök.
– Det är inte en utopi, säger hon. Det är fullt möjligt, men då måste vi våga förändra systemet i grunden.
Och budskapet till väljarna är tydligt:
– Med oss i regering kommer det att hända saker. Frågan är hur länge vi har råd att vänta.
Läs mer om hur Vänsterpartiet gör skillnad för vården.