Juni 2014 tog jag sjuksköterskeexamen, och i september samma år började jag arbeta på Akademiska. Samtidigt valdes jag in på mitt första förtroendeuppdrag för Vänsterpartiet i Uppsala län. I tolv år nu har jag fått följa sjukvården i Region Uppsala, både från golvet som vårdarbetare och från ledningen som politiker.
Politiskt huvudsakligen i sjukhusstyrelsen där fokus alltid har varit på Akademiskas eviga ekonomiska bekymmer och dess årliga underskott på hundratals miljoner, ibland över en miljard. Varje år har politiker beslutat nya sparprogram, som sedan visat sig vara otillräckliga och ersatts av nya. Decennier av sparkrav.
På golvet har arbetet med fortsatt trots kriserna i styrelserummet. Vårdpersonalen har fortsatt kavla upp ärmarna och gjort sitt jobb. Något de gjort av omsorg för sina patienter och av lojalitet mot sina kollegor. Samtidigt ses politiker och sjukhusledning som något som mest skapar problem, och det är inte så konstigt när det alltid är nya sparkrav man kommer med. I Vänsterpartiet tror vi på vår offentliga sjukvård, det måste bli ett slut på ständiga nedskärningar och det måste bli ett slut på privatiseringar. Sedan vi blev en del av regionens styre har vi tagit de första stegen, och efter valet tar vi nästa.
Tänk en framtid där politiker och vårdpersonal tillsammans bygger världens bästa och jämlikaste sjukvård!
