Varje gång en slumpvis partiledare lovar att stötta sjukvården måste man ställa frågan, med hur mycket?
Sjukvård är lokal. Den händer i mötet mellan patient och vårdgivare, och väldigt lite i riksdagen eller i konflikter inom Folkhälsomyndigheten. Varje gång man möter en patient behöver man följa ett antal viktiga lagar, och Socialstyrelsens olika riktlinjer. Dessutom behöver man respektera patientens rätt till egenbestämmande, visa empati och hålla god hygien och säkerhet. Det är inga små krav. Man får gärna småprata och lära känna varandra också. Och tänka på Barnkonventionen.
De riktlinjer som finns utgår ofta ifrån att man har ett välordnat arbete och en rimlig arbetsbelastning, men ofta är det inte så. I de stressiga eller superstressiga förhållanden man arbetar i får man försöka bäst det går att ge en god vård trots allt. I sjukvården är låg bemanning en regel med få undantag, och kvinnoyrkena har kvinnolöner.
Vems fel är det att det blivit så här? Man kan skylla på nyliberalismen, effektiviseringar och en tusentals år lång tradition att undervärdera kvinnor. I vissa avtalsrörelser har man rent av skyllt på sedan länge döda personer som Martin Luther och Florence Nightingale. Jag tror inte att det är deras fel.
Politik är också lokal. Det är i regionernas styrelser och nämnder, och i regionfullmäktige som besluten om sjukvården fattas, inte i tv-debatternas käbbel eller i skandalösa utspel. Riksdagen kan fatta beslut om lagar och en regering kan med sin majoritet i riksdagen bestämma om statsbidrag till sjukvården. Varje gång en slumpvis partiledare lovar att stötta sjukvården måste man ställa frågan, med hur mycket? För att ge två, tre miljarder till landets 21 regioner är inte det guldregn man vill framställa det som.
När regionerna har ett rödgrönt styre kan man centimeter för centimeter börja rucka på sakernas tillstånd till ett bättre läge, satsa på kvinnolönerna och höja bemanningen.
En bättre arbetsmiljö leder också till högre patientsäkerhet – en bättre vård. Personal som får ta riktiga raster kommer att kunna fatta bättre beslut. Det är inte svårt att föreställa sig.
Regionerna har inte de ekonomiska möjligheter en stat har, och är på många sätt beroende av statens välvilja. Vi behöver en rödgrön regering som är beredd att stötta sjukvården med mer än bara ord!