Liberalerna varnar för att Sverige kan ta en ”farlig vänstersväng” i höst.
Samtidigt går regionerna på knäna. Uppdragen ökar, men statsbidragen räcker inte. Resultatet blir neddragningar, uppsägningar, stoppade investeringar och tunnare scheman. Vi ska göra mer med mindre. Det är inte effektivisering, det är nedmontering.
Dessutom ska kollegor som redan finns i våra verksamheter, plötsligt tvingas bort när spårbytet slopas. Unga människor som drömmer om att bli läkare, barnmorskor eller logopeder ska slitas ifrån sina hem.
Våra korridorer töms inte på grund av brist på vilja, utan på grund av politiska beslut. Vården förlorar erfarenhet och kontinuitet. Det märks direkt i arbetsmiljön och patientmötet. Sjukhus, sjukstugor och hälsocentraler blir otrygga när personalen inte räcker till. Vi skapar en vardag där allt fler mår ännu sämre.
Vi behöver förändring. Fler kollegor, rimliga scheman och möjligheten att behålla dem som redan bär vården på sina axlar. Men det kräver politiska prioriteringar.
Nej, det är inte farligt med en vänstersväng. Det farliga är att fortsätta i en vardag där människor slits ut, kollegor rycks ifrån oss och patienter får vänta. Det är inte humant. I september byter vi regering och genomför ett livsviktigt maktskifte.