Det vi ser nu i Sverige är en helomvändning hur sjukvården ska organiseras och vem som ska kunna få tillgång till offentligt betald vård. Det har inte förekommit några politiska diskussioner i frågan. Inga beslut är fattade som en kan protestera mot. Ändå sker omvandlingen framför ögonen på oss.
Det är smart gjort. Om regeringen utarmar den offentligt finansierade vården, den som regleras av lagkrav om att den som har störst behov ska få vård först, kommer endast de som kan betala kunna få vård i framtiden.
Det är en genomtänkt strategi. Ett systemskifte som inte har fått mandat i allmänna val. Under valrörelsen pratades det mycket från borgerligt håll om att individen måste kunna välja vem som utför vården. Att det skulle vara den viktigaste valfrihetsfrågan.
Det är det inte för mig. Riktig valfrihet får vi bara om den gemensamma sektorn kan ge oss rimliga levnadsvillkor i hela landet. Det ska till exempel finnas tillgång till jämlik vård. Även i Västerbotten där vi inte har lika stort skatteunderlag som i vissa delar av södra Sverige. Då måste det statliga ansvaret för sjukvårdens kostnader öka kraftigt.
Det vi ser runt om i landet nu är inte en sjukvård som har misskötts. Det är en sjukvård som både den här och den förra regeringen har valt att svälta till bristningsgränsen.