Vårdval regleras i lagen och ger dig som patient möjlighet att välja mellan olika konkurrerande vårdenheter. Det kan tyckas bra men har stora nackdelar.
Sedan 2010 är det obligatoriskt med vårdval för primärvården. Det råder fri etableringsrätt vilket innebär att i princip vem som helst kan starta en hälsocentral var som helst. För privata, vinstdrivande aktörer innebär det att man fokuserar på var det är mest lönsamt – det vill säga i större städer och i stadsdelar där befolkningen är mer välbeställd och har färre krämpor. Inte på landsbygden eller i socialt svagare områden eller i områden med många äldre.
Riksrevisionen har flera gånger kritiserat vårdvalssystemet eftersom det innebär att vården inte styrs utifrån behov. 2017 konstaterade de att vårdvalssystemet gjort vården mer ojämlik, att det lett till fler vårdcentraler men att de startats upp i socioekonomiskt välbeställda områden med lägre behov och att tillgången till primärvård minskat i socioekonomiskt svaga områden. Vården har i högre utsträckning gått till enklare vårdbehov, lätta och lindriga symptom, på bekostnad av svårare och mer krävande vårdbehov.
Det är en borgerlig politik som gett oss vårdval. Nu ser vi att kriminella söker sig till de områden där regionens verksamhet sköts av någon annan och vi ser det i den ökande välfärdskriminaliteten som även Region Västerbotten är drabbad av.
Ett annat problem som kommer med vårdval är att privata utförare inte har ansvar för att utbilda och handleda blivande specialister som till exempel nya läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal. Det innebär att vi kan ha problem med praktikplatser och handledare till studenter vilket i sin tur urholkar kompetensförsörjningen.
Så här är vi nu. Med en regering stödd av Sverigedemokrater som inte ger regionerna tillräckligt med pengar för att klara av sitt uppdrag. 2024 fick regionerna 6 miljarder när vi behövde 16 miljarder för att klara vårt uppdrag. Statsbudgeten för 2025 gav inte heller något större handlingsutrymme, snarare tvärtom. I det här läget behöver sjukvården en översyn, men framför allt, mer resurser och en långsiktig plan för en hållbar, jämlik och jämställd hälso- och sjukvård.