Långa väntetider för barn och ungdomar hos psykiatrin, ger negativa effekter långt upp i åldrarna. Svårigheter att klara av skolan resulterar ofta i sämre personlig ekonomi och högre kostnader för samhället. Det måste gå fortare att få till tidiga insatser för barn och unga.
Enligt Specialpedagogiska Skolmyndigheten (SPSM) har ungefär 10 procent av alla elever i skolan någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Det innebär att över 3 000 barn i länets skolor har NPF. En skola som ofta saknar resurser, rutiner eller kunskap om hur man på bästa sätt hjälper eleverna att klara av skolgången.
Läsåret 2023/2024 hade närmare 800 barn i Västernorrland inte påbörjat eller hoppat av gymnasiestudier. Det stora flertalet har en NPF-diagnos. Eller är i behov av en NPF-utredning. Att bli utredd är inte så enkelt, vilket försvårar eller försenar inträde på arbetsmarknaden eller förutsättningarna att fortsätta högre studier.
I Västernorrland är det oftast 2-3 månaders väntetid för ett första besök hos psykiatrin. Från det att man söker dit. Många föräldrar och skolor försöker ordna för barnet på bästa sätt långt innan man söker till psykiatrin. Är man 13 år är det vansinnigt långa väntetider.
En NPF-diagnos växer normalt sett inte bort. Men man kan utveckla strategier för att hantera situationer. Men det förutsätter att man får hjälp och det kan ta många år. Under tiden är man ofta (upprepn av normalt) hänvisad till medicinering. En medicinering som kostar hundratals kronor i månaden. Och som blev dyrare i januari i år när högkostnadsskyddet höjdes. Och en utebliven eller försenad etablering på arbetsmarknaden, medför begränsade ekonomiska resurser. Och kostnader för samhället. Det här är orimligt!
Det måste bli enklare att snabbt få hjälp inom psykiatrin. Resurserna och kunskapen måste öka och insatser måste komma mycket tidigare, redan i låga åldrar och i samverkan med skolan. Det kan inte vara meningen att tusentals barn ska ha en längre väg till arbete eller högre studier, på grund av att psykiatrin inte klarar av att möta behoven hos unga människor. Vi kan inte fortsätta slösa med unga människors liv.