Skatterna sänks i Sverige, för de som redan har det bra ställt. Samtidigt försvinner miljarder ur välfärden till privata vinster. Sjukvården är den viktigaste frågan för oss som bor här. Ändå drar sig staten undan från att garantera en likvärdig vård i hela landet.
Under flera år har sjukvården varit den viktigaste frågan för väljarna i Sverige. Det kan ju tyckas naturligt eftersom det handlar om den egna tryggheten. Men i dag har det kommit att handla om vad hälso- och sjukvården kostar oss. Under de senaste 20 åren har andelen av hushållens egna kostnader som går till hälso- och sjukvård ökat kraftigt. En betydligt större del av hushållsbudgeten går till hälso- och sjukvård. Varför?
Den offentliga välfärden finansieras med skatter. Enligt Facken i Välfärden har skatternas andel av vår ekonomi minskat med en femtedel de senaste 25 åren. Under samma tid har vinsterna från välfärden till privata företag ökat från en halv miljard per år till över fem miljarder. Majoriteten av de privata företagen i välfärden är små med färre än 50 anställda. Men den totala omsättningen och vinstuttagen präglas av företag med mer än 250 anställda. Många av de små företagen ingår dessutom i större, ibland internationella, koncerner.
Vad innebär det här? Jo, samtidigt som vinsterna till privata välfärdsföretag mångdubblas, får du och jag och alla andra lägga allt större del av hushållets pengar på hälso- och sjukvård.
Är det så här vi vill ha det? Våra pengar som vi arbetat ihop och betalat skatt på, hamnar i fickorna på privata välfärdsföretagare.
I min värld är två saker bättre än det här. För det första ska alla skattepengar som går in i välfärden stanna där. Inte i privata ägares fickor, svenska eller utländska. För det andra ska vi gemensamt finansiera välfärden så att alla har råd. Privatekonomin ska inte vara avgörande för möjligheten till hälso- och sjukvård. I ett rikt land som Sverige kan vi bättre. I stället för att ställa grupper mot varandra, gynna de som redan har mycket och låtsas göra förbättringar för de som har det sämre ställt, har vi alla möjligheter till en solidarisk politik och sammanhållning i samhället.
Vi behöver vänsterpolitik som värnar välfärden före skattesänkningar!