Det sägs att vården ska vara lika för alla. I Västernorrlands län känns det ibland som ett tomt löfte. För här handlar vård inte bara om sjukdomar och behandlingar – utan om avstånd, neddragningar och överbeläggningar.
Vårdplatser som försvinner och personal som saknas är inte bara siffror. Det är invånare som får vänta längre på hjälp, anhöriga som oroar sig och vårdpersonal som springer allt fortare. Vissa talar om att effektivisera vården. Men hur effektivt är ett system där patienter skickas mellan orter och där sjuksköterskor lämnar yrket av utmattning?
Visst kan digitalisering, omställning och nya arbetssätt utveckla verksamheten positivt. Men det hjälper föga om grunden inte är stabil. Ingen app i världen kan ersätta en överbelagd akutmottagning eller en distriktsläkare som aldrig hinner möta sina patienter ordentligt.
Ett par grundläggande problem är att statens finansiering av vården inte hängt med i kostnadsutvecklingen för regionerna. Och att det är mycket dyrare att bedriva sjukvård i glesbefolkade delar av landet. Staten behöver ta ett större ansvar för finansieringen av vården. Så att alla regioner, oavsett hur glesbefolkade de är, har råd att leverera en bra vård.
Vi behöver en likvärdig vård, oavsett var man bor!
