Vi lever i en tid där delar av sjukvården fruktar sjukdom. Det är inte för att vi plötsligt fått för många komplicerade sjukdomar som ingen kan hantera, tvärtom har vi aldrig tidigare haft så kompetent vårdpersonal. Det beror i stället på att stora delar av vården drivs som privata företag med ambitionen att göra så stor vinst som möjligt, på bekostnad av den offentliga vården. Vårdtunga patienter genererar mindre vinst och vård som inte ens behöver utföras är den allra mest lönsamma.
Ett återkommande argument för privatisering av såväl vårdcentraler som mottagningar och hela sjukhus är den offentliga vården inte har samma möjlighet att erbjuda lika innovativa ingrepp och undersökningar. Man tror att privat vård per definition är högspecialiserad vård med samma läkarkontakt hela livet och oändligt med tid för varje patient vid varje besök. Problemet med den teorin är dock att den sällan fungerar i praktiken, eftersom kroniskt eller svårt sjuka personer har en högre vårdbelastning och därför kostar mer. Privata vårdcentraler etableras därför oftare i storstäder och socioekonomiskt starka områden, för att norpa åt sig de friskaste patienterna. I förlängningen försämras synen på den offentliga vården som helt enkelt tar alla patienter oavsett vårdbehov. I jakten på vinst är friska patienter storkovan, ivrigt påhejat av aktieägarna.