”Alla människor är födda fria och jämlika i värdighet och rättigheter”. Så inleds FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. Den är inte juridiskt bindande men har lett till flera viktiga konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige har anslutit sig till och ska följa. Mänskliga rättigheter kan förenklat förklaras som rätten att leva på jämlika villkor. De mänskliga rättigheterna är odelbara och okränkbara. Det betyder att de gäller för alla, utan diskriminering.
Dagens samhälle upplevs på många sätt som mer tillgängligt än någonsin. Vi kan med enkla knapptryck nå människor i hela världen. Ändå fortsätter delar av samhället att byggas totalt otillgängligt för vissa. Personer med funktionsnedsättningar är ofta helt beroende av kostsamma hjälpmedel för att fritt ta del av samhällets funktioner. De med språkliga barriärer måste förlita sig på att rätten till tolk värnas. Kvinnor som tar anställning inom vården får lägga sin tilltro till fackens möjlighet att förhandla upp löner på samma villkor som män. HBTQ-personer tvingas adoptera sina egna barn för att vara föräldrar i samhällets ögon.
Samtidigt som de flesta av oss aldrig reflekterar över de rättigheter vi åtnjuter får ett flertal människor sina rättigheter kränkta varje dag. Tillgänglighet, såväl fysisk som psykisk och digital, är en förutsättning för rättighetsbärare att ta del av hela samhället.