Det är en fråga som diskuteras mycket och länge men inte har ett enkelt självklart svar. Statsbidragen måste höjas, på många håll även regionskatten, och vi måste tänka om eftersom vården är i ständig förändring. Det som också behöver lyftas är marknadsvårdens inverkan på regionens anställda.
I samhällsdebatten lyfts vårdpersonal som superhjältar och blir hyllade till höger och vänster. Av politiker beskrivs personalen som regionens viktigaste resurs. Det är givetvis sant, utan personal kan inte Region Västmanland sköta sitt kärnuppdrag. Utan personal står verksamheten helt still. Men en politiker som menar allvar måste också lyssna på vad personalen behöver och prioritera arbetet för att få personalen att trivas och att stanna inom regionen. Marknadsvården gör att vi som samhälle förlorar makten över vården. Krav på öppna böcker för vårdföretagare i alla ära, men vi har redan förlorat inflytandet över vår välfärd. För att skapa en arbetsplats att vara stolt över och trivas på behöver vi kunna prioritera våra skattepengar till vår personal. Att gå ifrån marknadsvården skulle ge vinster som är svåra att överblicka, vi behöver gå tillbaka till en sammanhållen vård som ger vård efter behov.
Sveriges regioner har många olika ekonomiska utmaningar, men frågan om hur vi ska se till att våra gemensamma skattekronor stannar kvar i regionen borde stå högre på dagordningen. Att tvinga regionerna, vars kärnuppdrag är att ge vård efter behov åt alla invånare helt oavsett vårdtyngd eller storlek på plånbok, tävla om patienter på en marknad är inte värdigt. Om pengarna som nu går till privata vårdgivare i stället kunde gå den offentliga vården skulle ordentliga personalsatsningar kunna göras och verksamheten planeras på ett bättre sätt. Vi skulle komma ifrån den oreda i vårdkedjan som råder nu. Stabiliteten på arbetsplatserna är avgörande för hur vården fungerar för den enskilda patienten.
Det är klart att man vill kunna välja sin arbetsgivare, men att vilja välja en så bra arbetsgivare som möjligt innebär att det finns dåliga arbetsgivare. Det vill vi självklart inte vara eller ha. Inte när det gäller så viktiga frågor som vårdpersonal och när uppdraget om vård efter behov urholkas.
I Vänsterpartiet ser vi självklart att vårdpersonal behöver en bra lön för det arbete som utförs, men en bra arbetsmiljö innefattar så otroligt mycket mer. Personalen måste ha återhämtning, reflektionstid, inflytande över arbetsplatsen och fler kollegor. En reell arbetsplatsdemokrati behöver utvecklas där personalen kan få makt och inflytande över sin egen arbetssituation. Det är arbetsledning och personal som bäst förstår verksamhetens uppdrag och därför gemensamt kan avgöra hur arbetet bäst bedrivs.
All vård är idag i olika stor del offentligt finansierad. Vi bör tillsammans kunna bestämma om hur vårdpersonalens arbetsvillkor ska se ut. Inom den offentliga vården finns större möjligheter att påverka utifrån, eftersom den styrs genom politik. Den möjligheten förloras i den privata sjukvården, samtidigt som den offentliga vården blir utarmad, vilket leder till nedskärningar (ofta på personalens bekostnad). Det är en ond cirkel som måste få ett slut.
5 Vänsterkrav
- 80-90-100 på försök
- Stabilitetsbonus för vårdpersonalen
- Arbetsskor för Regionens personal
- Vidareutbildning med bibehållen lön för fler
- Pilotprojekt med 6 timmars arbetsdag