Jag har många gånger hört borgare och högerpolitiker säga från talarstolen i regionfullmäktige att vi måste anpassa verksamheten efter de pengar vi har. Det har ofta kommit som ett svar på rödgröna röster om att staten behöver skjuta till mer pengar till en sjukvård i kris.
Jag har då funderat på vad det är som säger att just nuvarande pengapåse har den rätta storleken. Borde det inte vara behoven som styr? Behöver befolkningen mer vård för att det blir en större andel äldre så är det väl inte så konstigt att det behövs mer pengar. Eller när det utvecklas mer avancerade behandlingar som gör att patienter i högre grad överlever eller ökar sin livskvalitet. De dimensionerna ryms inte i lättillgängliga nyckeltal som ”totalkostnader för hälso- och sjukvården” och ”kronor per invånare”. När dessa nyckeltal stiger, samtidigt som köerna i vården inte minskar, blir slutsatsen att mer pengar inte hjälper.
Genomsnittskostnaden för invånare som är över 80 år är 4-5 gånger högre än för invånare som är kring 40 år. Antalet personer över 80 år kommer växa med nästan 50 procent de närmaste 10 åren. Kommer svaret även fortsatt att vara att vi får anpassa verksamheten efter de pengar vi har så kommer våra förväntningar på den verksamheten behöva sänkas en hel del. Visst finns det effektiviseringar att göra men jag upplever att det finns en skrämmande övertro på den potentialen. För en sak vill jag säga med eftertryck: tiden när vi låter personalen ta smällen får banne mig vara slut nu!