För ett år sedan skrev jag en krönika i denna tidning om det för mig självklara behovet av mer ekonomiska resurser till sjukvården. Det står jag fast vid. Men jag tror inte att det räcker. Med ett år kvar till valet är sjukvården fortsatt väljarnas viktigaste fråga.
Vi måste prata om prioriteringar. Att arbetskraften inte kommer räcka till med fler äldre som lever allt längre. Det är inga lätta samtal för en politiker med hjärtat tillvänster. Mammografiscreening efter 74 års ålder, hälsovårdsprogram för äldre och ny behandling av Alzheimers är exempel på högaktuella prioriteringsfrågor.
Glöm inte att prioritering av resurser till de med störst behov är en självklar del av vänsterns kritik mot vårdval, utöver att vi inte vill att våra skattemedel går till vinster. Vi vet att de med lättare behov får mer vård med vårdval, medan de med större och mer komplexa behov trängs undan.
Jag ställer mig frågan om vänstern i valet 2026 bara kommer prata om resursfrågan, eller om även prioriteringar kommer få utrymme? Att ducka för frågan riskerar att göda en inställning till sjukvården baserad på egenintresse. Vi i politiken behöver förklara på vilka grunder prioriteringar görs när resurser ska fördelas. Maria Broqvist, forskare, menar att en sådan dialog kan stärka den medborgerliga viljan till solidariskt handlande när resurserna ska fördelas. Vad kan vara en bättre uppgift för vänstern?