Att söka vård och mötas av flera års väntetid. Att söka stöd och mötas av okunskap. Och att samtidigt leva i ett samhälle som ifrågasätter existensen av ditt vårdbehov.
Ja, så ser vardagen ut för många transpersoner idag. Man tas på många håll i vården emot med bristande kunskap och tillgången till könsbekräftande vård är ofta begränsad av långa väntetider och en komplex utredningsprocess. Många av de som söker vård upplever en känsla av maktlöshet och känner sig ifrågasatta. De har ofta en minskad tillit till hälso- och sjukvården och samtidigt en ökad risk för suicid.
Vi har pratat med en av de som varit i kontakt med transvården och som väljer att vara anonym, vi kallar honom Jonas Lövgren. Han berättar om hur tungt det är att man kan få vänta tre år bara för att få ha ett första samtal.
– Jag har turen att ha stöd hemifrån men det är inte alla som har det, många får göra den här resan helt själv, säger Jonas Lövgren.
Ökar förtroendet
I Värmland såg man de här problemen och var 2020 först ut i Sverige med att testa något nytt. Regionen ville skapa en mer sammanhållen och tillgänglig vårdkedja för personer i behov av könsbekräftande vård, och införde därför en särskild enhet – könsidentitetsteamet. Teamet är en del av mottagningen för sexuell hälsa och arbetar med stöd genom kuratorer och samordnare för transvård.
Könsidentitetsteamet möter personer som är trans, ickebinära eller har tankar kring sin könsidentitet och som önskar stöd i sitt utforskande och/eller remiss till en könsdysforiutredning. Till teamet kan man också vända sig om man har tankar om detransition. En studie med fokus på funktionen samordnare visar att den är uppskattad och i många avseenden välfungerande. Den visar också att samordnare kan öka förtroendet för vården och ge en känsla av att bli sedd och hörd för första gången inom vården.
Ett avgörande stöd
Jonas Lövgren har haft kontakt med könsidentitetsteamet efter att ha gjort en utredning för könsdysfori, och tycker att det är ett bra exempel på vad man kan göra för att underlätta för personer som är i den processen.
– Det kan vara svårt att vända sig till psykiatrin eftersom det är svårt att få tag i personal som är kunniga och som inte är dömande. Man kan ha tur, men det ska man ju inte behöva, säger Jonas Lövgren.
Han berättar också att det kan vara svårt att komma fram på egen hand i kontakten med olika delar av vården och att könsidentitetsteamets samordnare vet vilka vägar man behöver gå för att hamna rätt. Jonas Lövgren menar att det kan vara livsavgörande att ha ett stöd, exempelvis en insatt kunnig person att vända sig till.
– Jag önskar att transsamordnare fanns på fler platser i landet. Det är många som skulle behöva den här hjälpen och det kan vara himla svårt att göra alltihop ensam, säger Jonas Lövgren.
Könsidentitetsteamet
- Det är en stor fördel att teamet finns i Värmland och är en trygg plats i närheten dit man kan vända sig. Väntetiden för ett första besök är cirka 30 dagar.
- Genom att samla kompetensen på en plats minskar risken att patienter bollas mellan olika enheter och regioner. Man hamnar också rätt direkt när det finns en tydlig väg in.
- En trygg kontaktpunkt skapar förtroende hos patienterna, ökar patientsäkerheten och bidrar till mer jämlik vård.