Vad är ett samhälle utan kultur? Jag söker på den frasen och hittar uttryck som ”En tom och tråkig värld, utan dramatiska höjdpunkter och mänskliga möten” eller ”kulturen fungerar som en gemensam plattform som binder samhällen samman” och ”ett samhälle kan inte existera utan kultur.” Själv skulle jag säga att det är en plats där du äter, sover och arbetar men utan att känna någon särskild tillhörighet.
För att klara av befolkningsförsörjningen i den gröna omställningen har kulturen fått en särskild plats, som avgörande för att Norrbotten inte ska bli ett arbetsläger för fly-in/fly-out. Faktiskt en arena för frågor som vi har drivit under lång tid. Vår malm, vårt stål och den nya tekniken för energilagring är vägen till klimatmålen. Jämställdhet har blivit ett ledord för att kunna anställa. Kittet i att bygga hållbara samhällen är kulturen. Samhällsomvandlingen manifesterar kärnan i Vänsterpartiets politik. Där vi idag har en Tidöregering som går rakt motsatt väg.
De områden som högerregeringen riktat sina insatser för nyindustrialiseringen är påskyndandet av tillståndsprocesser och omhändertagande av investerings- och etableringshinder. Dessa insatser är tydligt riktat mot industrierna. Andra stora reformer bidrar till ett allt mer otryggt samhälle. Brottsbekämpning ska mötas genom ökad bevakning och misstänkliggörande. Främjande och förebyggande insatser lyser med sin frånvaro och för att finansiera de stora repressiva insatserna så får kulturen stryka på foten.
Norrbotten är ett mångkulturellt län. Här finns urfolk, nationella minoriteter och ett levande kulturliv. När budgeten för nationella minoritetsspråk minskar från 28 miljoner till endast 8,5 miljoner får det en direkt effekt på ett län som vårt. Att samtidigt ta medel från de pengar som regionerna fördelar ut till kulturen slår regeringen direkt på våra möjligheter att stötta kulturella verksamheter. De så tydliga signalerna från hela samhällsomvandlingen – att det behövs ett levande samhälle för att gröna industrier ska lyckas – passerar helt obemärkt. Regeringen prioriterar skattesänkningar för de rika och hårdare tag i ett allt hårdare samhälle. Det bygger ingen trygghet eller sammanhållning.