Brittis Malm är samordnare på NSPH-Hjärnkoll som arbetar för ökad öppenhet kring psykisk ohälsa med målet att alla ska ha lika rättigheter och möjligheter oavsett psykiskt funktionssätt.
Vi stöttar individer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa till att vara med och påverka, berättar hon. NSPH-Hjärnkoll verkar och arbetar för att öka kunskap och minska stigma och självstigma om psykisk ohälsa, bland annat genom utbildningsinsatser med så kallade ambassadörer, personer med egna erfarenheter av psykisk ohälsa. Man arbetar även intressepolitiskt och för ökat brukarinflytande på olika nivåer.
Hjärnkoll tror på den enskildes förmåga att beskriva sin situation, delta i sin egen utveckling och därmed känna delaktighet och höja sin status i samhället, säger Brittis.
NSPH-Hjärnkoll deltar i brukarinflytanderåd inom kommuner och psykiatrin för att påverka utformningen av vården. I forskning och utveckling av verksamheter inom psykiatrin och socialpsykiatrin erbjuder de deltagande från människor med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Deras högsta prioritet för att öka den psykiska hälsan i målgruppen är genom ökat patient- och brukarinflytande.
Genom att lyssna på personer som lever med psykisk ohälsa och ge dem inflytande får vården och omsorgen högre kvalitet och blir effektivare. På köpet stärks personernas egenmakt, vilket i sig bidrar till ökad psykisk hälsa, säger hon.
På flera håll i landet finns avtal mellan regioner och NSPH för att strukturerat arbeta med patientinflytande, till exempel i Skåne och Västra Götaland. Här arbetar man systematiskt med patientforum och brukarrevisioner.
På sikt kommer detta ha effekt på vårdens kvalitet, menar Brittis.
Hon lyfter flera exempel på åtgärder som skulle behövas inom psykiatrin, till exempel Peer Supporters som man i snart 10 år har verkat för ska anställas inom vården och inom social service. (Peer supporter är en återhämtad person som fått utbildning för att verka inom till exempel en vårdavdelning eller på ett särskilt boende). Andra konkreta åtgärder är självvald
inläggning och mellanvårdsformer samt ökade satsningar på tidiga och preventiva insatser.
Men den viktigaste åtgärden är inte primärt en resursfråga, utan en attityd- och kunskapsfråga.
Bemötandefrågor är något som alltid behöver prioriteras. Personcentrerad vård är A och O. Se oss som personer att samarbeta med, inte som sjukdomar och problem som ska lösas, säger hon.