Undersköterskor och bussförare. Lokalvårdare och vaktmästare. Det är några av de yrkesgrupper som Region Västmanland aldrig skulle klara sig utan. Ändå upplever de att de inte är lika mycket värda som andra.
Den centrala avtalsrörelsen är igång och fackförbundet Kommunal kräver löneökningar på 4,4 procent och särskilda låglönesatsningar. Med tanke på den skenande inflationen hörs det ibland argument om att alla måste ta ansvar och hålla tillbaka kraven på löneökningar.
-Alla förstår att vi inte ska ha en lönedriven inflation, men om man tittar på hur mycket pengar som behövs för att klara av sin vardag kommer saken i ett annat läge, säger Joakim Jansson, ordförande för Kommunals sektion Västmanland med cirka 2 000 medlemmar.
Han berättar att många jobbar extra för att få ekonomin att gå ihop. De som har de lägsta lönerna har omkring 20 000 kr i månaden före skatt. Flertalet tjänar under 25 000.
Sjuksköterskebristen har medfört att vissa arbetsuppgifter har lagts ut på annan personal. Teamen inom vårdnära service steriliserar operationssalar och städar ambulanser. Det är ett välkommet sätt att utvecklas inom yrket för de som sällan får annan kompetensutveckling. Snart blir undersköterska en skyddad titel och Kommunal hoppas att det ska höja yrkets status. Det finns redan en stor efterfrågan på utbildade undersköterskor. När personalomsättningen är stor är det ofta undersköterskor som står för tryggheten och hjälper nya läkare och sjuksköterskor till rätta.
Även medicinska sekreterare hör till de lägst avlönade. En nyutbildad medicinsk sekreterare tjänar omkring 23 500 kronor per månad och Visions ordförande Dennis Johansson befarar att medlemmarna kommer att få fortsätta stå tillbaka när avtalen går ut nästa år.
-Det handlar nog mer om hur stor reallöneminskningen kommer att bli, säger han.
Med tanke på att allt har blivit dyrare, från elen till maten, kommer resultatet av löneförhandlingarna att vara avgörande för många anställda. För Vänsterpartiet är det självklart att de som tjänar mer måste ta ett större ekonomiskt ansvar i kristider. Det är inte rimligt att de som har regionen som arbetsgivare inte kan leva på sin lön.