Unga med annan könsidentitet än sin biologiska mår sämre än andra i samma ålder. Det gäller såväl i skolan, på fritiden och hemma. Med kunskap och rätt stöd i omgivningen kan det bli bättre.
Så här berättar en förälder.
Vår son föddes som tjej men redan i 3-årsåldern ville han klä sig som kille. Även kroppsspråk, röst och i det sociala agerade han som kille. Vi valde att hålla oss öppna för vilken väg han än valde. Länge sa han att det ok med både han och hon som pronomen. Jag tror det handlade om att inte vara till besvär. Vid ca 10-11 års ålder märkte vi att han var nedstämd och inte sig själv. Efter ett tag förstod vi att han ville byta namn och identifiera sig som kille. Vi har en könsneutral namnlagstiftning så det gick lätt. Redan innan bytet hade skolan ordnat med eget omklädningsrum på idrotten och när namnbytet var gjort gick det smidigt med både namn och pronomen.
Via skolkuratorn fick vi kontakt med Ungdomsmottagningen. Där träffade sonen kurator 1-2 gånger i månaden under ett år. Han säger att kuratorn kan allt om transfrågor. Vi föräldrar har, med ok från barnet, regelbunden kontakt med kuratorn. På så vis får vi veta det vi behöver. Jag vet inte hur vår son och vi hade mått idag utan det här stödet. De vi haft kontakt med har varit kunniga och hjälpsamma.
När det gäller framtiden kan vi känna oro. Inte minst med tanke på statistiken. Vårt barn kommer att få vänta många år på hjälp. Väntetiden till specialistmottagningen var 1,5 år när vi ställde oss i kö.
Halva tiden har gått nu. Vid 16 kommer vi kunna ansöka om byte av juridiskt kön. Det blir en lättnad. Vår son ser ut som en kille och uppfattas som en kille. Det är inte kul att behöva förklara varför det står ”kvinna” i pass och legitimation. Först när sonen är 18 kan processen att byta kön börja.
Omgivningen behöver bejaka den som är trans tex. genom att använda rätt pronomen. Att bli felkönad är en jobbig påminnelse om att den upplevda könsidentiteten inte är samma som den biologiska. Vår son har fått bra stöttning från omgivningen, skolan och i sin lagsport. Han mår bra. Det behövs medvetenhet bland dem som möter unga transpersoner. Genom kunskap skapas förutsättningar för ett bättre mående. Det är nödvändigt för min son och andra i hans situation.
Anonym förälder,
genom Lena Strandberg