När den politiska högern tillsammans med Sverigedemokraterna öppnar barn- och ungdomspsykiatrin för privata aktörer är det enligt kritiker inte vårdbehoven som styr, utan affärslogik. Det som nu sker i Uppsala beskrivs inte som en tillfällighet, utan som en följd av ett medvetet politiskt vägval där marknaden ges företräde framför demokratisk kontroll.
Bakgrunden finns i ett avtal som den styrande majoriteten i Region Östergötland, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna, tecknade under 2024. Avtalet ger vårdbolaget Aleris ansvar för att driva barn- och ungdomspsykiatrisk vård, BUP, under fyra år, med möjlighet till förlängning i ytterligare fyra år.
Nu används samma avtal som grund för att etablera barn- och ungdomspsykiatrisk verksamhet i Uppsala – trots att bolaget saknar avtal med Region Uppsala. Etableringen möjliggörs genom hur upphandlingen och ersättningsmodellen i Östergötland är konstruerade, vilket innebär att avtalet får konsekvenser långt utanför den region där det tecknades.
Redan under upphandlingsprocessen väckte upplägget kritik. Aleris lade initialt ett så kallat negativt anbud – ett ovanligt och aggressivt bud som senare inte kunde genomföras eftersom det inte var förenligt med regelverket. Kritiker menar att detta visar att bolaget tidigt planerade för att maximera sitt handlingsutrymme inom avtalet.
– Det här är resultatet av ännu en privatisering, där vi vet att privata aktörer alltid kommer att försöka maximera sina intäkter, säger Jonas Söderlund, andranamn för Vänsterpartiet i Östergötland och ledamot i regionens hälso- och sjukvårdsnämnd.
Han menar att situationen blottlägger en grundläggande konflikt mellan affärslogik och offentligt ansvar.
– Varje gång resurser styrs av affärslogik i stället för vård efter behov riskerar den gemensamma vården att försvagas. När vinstintresset kliver in i barnpsykiatrin flyttas makten från demokratiskt ansvariga organ till bolagsstyrelser. I ett valår är det en avgörande skiljelinje, säger han.
Kritiken riktas inte enbart mot den aktuella etableringen i Uppsala. Att ett avtal som tecknas i en region får direkta effekter i en annan, utan politisk förankring där, väcker frågor om regionalt självbestämmande och ansvar inom välfärden.
Samtidigt har Region Östergötland inte vidtagit åtgärder för att häva eller omförhandla avtalet, trots att konsekvenserna nu blivit tydliga. För kritikerna är detta ytterligare ett exempel på riskerna med att organisera centrala delar av välfärden genom marknadsmodeller.
Den övergripande frågan sträcker sig bortom ett enskilt avtal: ska barn- och ungdomspsykiatrin styras genom offentlig regi och demokratisk kontroll – eller genom avtal som möjliggör expansion och intäktsmaximering?
Debatten väntas fortsätta under valåret. Vad som står på spel är, enligt kritikerna, vem som ytterst ska ha makten över barnpsykiatrin.