Under sjuksköterskestrejken i år gick enligt uppgift 32 000 arbetsdagar förlorade, i en redan hårt belastad sjukvårdsapparat. Trots detta blev utfallet bara en sänkning av arbetstiden för en liten minoritet av nattjobbare. Lönerna blev troligen sämre än vad de skulle ha blivit utan en strejk.
Det här får mig att undra hur stor SKR:s makt är. Det räckte att SKR sa lägg ner vapnen (”Det här är ett slutbud”), för att strejken genast skulle upphöra. Vårdförbundet hade tre starka vapen: en massiv sjuksköterskebrist, påståendena om samhällsfarlighet samt en stor strejkkassa. Men det räckte inte.
Det som händer när det är läkarbrist (ett av hävd mansdominerat yrke, nu 50/50 kvinnor och män) är att man genast höjer lönerna och bjuder över varandra, och även lockar med fascinerande glansig utrustning som kirurgrobotar. Men när det gäller de kvinnodominerade yrkena som sjuksköterska och undersköterska händer inget. Trots en stor och långvarig brist på sjuksköterskor, som leder till stängda vårdplatser och ökande köer, kan man inte se någon vilja att höja lönerna, förbättra arbetsförhållanden eller minska arbetstiden. I stället tar hyrföretagen över, till enorma kostnader.
Om detta är en marknad, eller en spelplan, så är den helt utan respons för vad som sker i kvinnornas yrkesgrupper.
Man är beredd att ge till de få, men inte till de många.
